18/4

Christer och jag paddlar på ån. Christers nya kloss till ryggstöd verkar bra men han kommer kanske att fortsätta att experimentera. Jag snurrade runt skeddan 5 varv på min P&H Delphin, Badankan. Det blev perfekt. Med den nya linan tror jag det går att göra såhär. Min paddel har för höga axlar. Man måste tänka på hur bred handflatan är.

Nu kommer värmen, men fortfarande fungerar det med tunn fleecetröja och ullunderställ under torrdräkten, i vart fall i motvind. Ett par grågäss landade alldeles framför våra kajaker.

Bild. Två grågäss.

14/4

Kajakfixardag i Christers garage. Bytte kompass på Moster eftersom den börjat uppföra sig underligt. Den är ibland inte horisontell utan i en vinkel som gör det svårt eller omöjligt att avläsa kompassriktningen. Lagade också en minimal gelcoatskada.

Christer arbetade med att anpassa ryggstödet i hans Frej, och så fick den en vaxning.

Bytte lina till skeddan i Badankan. Efter att ha prövat att göra som bruksanvisningen anger så testade vi att ta hjälp av dammsugare för att få igenom linan. Till slut lyckades det att trä den bakifrån en kort bit i taget genom att skjuta på med en peang. Det var tålamodskrävande att knyta fast skeddan så att den hamnade rätt. När jag la in kajaken i kanothuset så var skeddan trots allt inte helt indragen. Jag ska använda min gamla metod att snurra skeddan ett par varv så linan kortas. Den nya gula linan är nära nog omöjlig att skära av med kniv. Mycket stark, mjuk och lite grövre.

Bild. Christer gör dammsugarmunstycke som passar där linan kommer ut vid skeddan.

11/4

Jag gav mig av på en snabb åtur. Lars var vid Vilsta och hade samma plan. Senare såg vi Ovidiu som var ute på en engagerad motionsrunda. Thomas dök också upp. Jag slutade efter ett varv. Den nya och ännu för tjocka paddeln gav mig en rejäl blåsa på tummen.

Bild. En bäverhydda i ån.

Stadsbävrar.

5/4

Årets sista snö låg i ett tjockt lager på bilen. Jag hade en del att testa idag: Ett par nya paddlarskor som jag köpt mest för att kunna ha dom utanpå torrdräktssockorna. Den bräda som jag fick när jag fyllde 70 har nu blivit en paddel. Så har jag varit framme med raspen och tagit bort mer av sitsen i Arnes Acuta.

Skorna är NRS Vetshoe köpta på webben från Nynäs kajak. Jag valde samma storlek som jag har på mina neoprenstövlar - ett par storlekar över min vanliga. De går att ha utanpå torrdräkten. Och de går att använda med dubbla strumpor. Idag hade jag bara ett par tunna strumpor. Det blev tillräckligt varmt. Mina höga vrister gör att det är svårt att ta på skorna. Jag kommer att försöka töja ut dem genom att förvara dom med 1,5 liters pet-flaskor nedstoppade i skaften.

Min nyaste paddel har jag gjort med litet avstånd mellan händernas placering. Tanken är att paddeln ska tvinga mig att paddla med bra teknik. Annars är paddelns profil ganska platt vilket har gjort att vikten nu ligger runt 900 gram. Skaftet är för tjockt och kändes ovant till en början. Jag vande mig så småningom. Paddelspetsarna är för fyrkantiga än så länge. Jag kommer att fortsätta att ta bort material tills paddeln blir optimal.

Nu ska jag inte ta bort mer av kajakens sits. Ändå finns upplevelsen av att benen domnar. Kanske för att däcket är så optimalt lågt.

Vid kanothuset hoppar hungriga koltrastar runt i snön och verkar leta efter något att äta. När jag senare på dan åker förbi lägger jag ut ett par äppelbitar.

28/3

En väldigt tillfredsställande tur. Jag drog ut på det tills solen var på väg ner men gav mig till slut iväg på en åtur. Valde Arnes Acuta och använde tuiliq.

Kajaken känns och går väldigt bra. Tuiliq ger en känsla av frihet. Lite blåst från söder och lite regn. Många svanar. Tranorna varnade för mig när jag närmade mig deras åkrök. En stor fullmåne började komma upp över skogen men löste sen upp sig i konturerna. Det måste ha varit solen som lyste på höga moln. Det blev mörkt så att ljusen från stränderna gjorde att jag såg sämre. Tog ut stort avstånd när jag rundade ön vid Snopptorp eftersom det ibland hänger fiskedrag från träden.

Tillbaka på bryggan höll jag på att förlora balansen. Sitsen trycker fortfarande på något ställe så att mina ben nästan somnar.

26/3

Tänkte ta en motionstur på ån och valde Ilaga. Kanske för att jag längtar efter rollsäsongen eller kanske för att den är vackrare.

Det är rogivande vid kanothuset. Solen lyste lite och vinden var svag. Fasanerna ropar och skogsduvan hoar.

Jag har ju anpassat sittbrunnen så den blivit lite lägre. Det blev svårt att komma i och jag var tvungen att ta av mig stövlarna. Sen är jag ju nu lite ovan vid att den är så smal och att sittbrunnen är liten. För att kunna rolla bra hade jag flyttat fram fotstöden så jag inte nådde dom. Ryggstöd har jag aldrig haft och sätet är urplockat. Det blev jobbigt. Efter ett halvt varv landade jag vid bryggan.

Thomas kom och peppade mig att hänga med honom ett halvt varv till. Han påpekade att det ju finns ett pensionärsdike bakom lilla bryggan, så det blir lättare att komma ur.

Efter att ha ställt in fotstöden och genom att sitta med ryggen mot sargkanten tog jag mig runt den andra halvan. Där gick jag i depå medans Thomas fortsatte hans vanliga sträcka på ett och ett halvt varv.

Jag tar inte fram den här kajaken igen förrän vattnet blir 10 grader och rollsäsongen börjar.

19/3

En traditionell vårtur till iskanten i Hjälmaren. Vårdagjämningen är i morgon.

Hasse ordnade turen som en tur i Kanotsällskapets regi. Hasses syster Eva kom från Nyköping. Alena, Christer och jag kom från klubben.

Vi kom iväg från kanotladen när min bil till slut startade. Det var lite för kallt på morgonen och lite is låg vid iläggsplatsen där Bibybron funnits. Solen lyste och värmde något. Tacksamt noterade jag att prognosen på hårda vindbyar inte stämde. Vi stötte snart på stora partier av is som bildats de senaste kalla nätterna. Någon tvekade att komma vidare men vi attackerade isen och det gick att komma igenom. Iskanten i Hjälmaren fanns där vi brukar hitta den. Vid isen låg ett några meter brett område med grövre sönderbruten is som slog mot varandra. I den låga vinden vågade jag paddla in i isen. Det gick att komma ut på öppet vatten genom att använda hela grönlandspaddelns längd. Vi lunchade nära ängen där Kalle och jag lunchat för några år sedan. Eva och Hasse deklamerade vårdikter. Solen värmde nu mer.

Vi paddlade tillbaka. Fyra svanar passerade på nära håll. En svan ropar högt från vassen. Annars såg vi flera hägrar. Lövräden har inte fått sina skott än. De tecknar sig gråvita eller i mörbrun-rött. Det är vackert på ån. Snurrebåtarna har inte kommit, kanske eftersom det finns så mycket is.

Bild. Fören på min kajak små islumpar runt omkring. I bakgrunden en ö och ån. Bild. Eva står vid ett träd. Hasse sitter och Christer står.

Eva läser vårdikter.

16/3

En lyckad åtur. Dagens uppgift var att plocka skräp. Jag hade råkat skriva något på Facebook om det och blev nu tvungen att fullfölja.

På en timma gjorde jag 500 meter strand. Besvärligast var en soffdyna. Ett annat skrymmande skräp var en soppskyffel med långt skaft. Annars plastpåsar och godis- och läskförpackningar.

Tog hem Badankan för att försöka byta lina till skäddan. Den var för lång och linan kapad just vid knuten. Jag hade löst det genom att ta ut skäddan och snurra den. Den blå linan sliter på plaströret den löper i, särskilt när den är snodd, förstår jag. Ersätter den med gul lina.

12/3

Tog en tur på ån för motionens skull. Blev nedslagen. Plastskräp i ån. Bollar från förra sommaren ligger i vassarna tillsammans med diverse annat. Kommunen har tagit ner buskar efter vattnet. Någon har gått på den stora bäverhyddan och trampat ner taket. När jag skulle hem startade inte bilen förrän efter 10 försök.

Jag paddlade Badankan och det är en trevlig kajak. Efter en sväng ner mot Snopptorp där jag förresten höll på att välta över en trädstam i vattnet så började jag paddla mer stilrent och energisparande. Det blåste någon stund en kulingvind mot mig men det var ändå 6 grader varmt. Det finns fortfarande ättlingar till den vita anden. En hona har en ljusare färg. Isen vid Skjulsta hade växt sedan jag paddlade här senast. Plockade upp en metkrok och tog den till min skräpsamling som jag har i kanothuset. Morgonens snö hade smält när jag gick från ån till kanotladan. Jag gjorde rent kanotvagnen men blev i stället själv full med lera. Till och med på hatten.

Bild. Träd lutar sig ut över vattnet.

Bävrarna har gnagt på träd som växer ut över ån.

3/3

Jag har tätat däcket på Arnes Acuta bara genom att måla över springor och skador. Mycket simpelt använde jag bättringsfärg för bilar.

Det har blivit kallt om benen i den här kajaken eftersom underbenen ligger mot botten så jag hade tagit med ett liggunderlag för att skära till en bit som isolering. Tidigare idag hade jag talat med Christer på telefon och han ville följa med. Eva var också med men tog en promenad i omgivningarna medans vi paddlade på ån.

Jag provade först med att sätta mig i kajaken. Neoprenöverdragen på stövlarna gjorde så att jag inte kom i kajaken. När jag satt på gräset bredvid kajaken och slet med att få loss dem kom en fasantupp mot mig. Den gick där på gräsmattan ett par meter från mig. Efter att stövlarna blivit mindre kom jag i kajaken men det var väldigt trångt med vinterkläder och torrdräkt. Temperaturen var någon grad plus. Molnigt och lite vind. Väderprognosen hade varit bättre.

Efter ett halvt varv måste jag ur kajaken. Med alla kläderna blev det lite inklämt och mina ben vill krampa och somna. Jag satt fast och Christer håller i kajaken medans jag kommer loss. Efter en liten vila kunde vi göra hela åvarvet. Nu ökade jag farten lite och pumpade på med benen. Det kändes bättre. Kajaken verkar ha blivit tät. Den är kul att paddla och lättdriven tyckte jag idag.

Bild. Arnes Acuta på takräket. Grå och röd kajak Röd bil.

Det ser uttänkt ut, fätgmatchat med nya kajakbilen.

Bild. Jag sitter på bryggan med en fot i kajaken.

Pustar ut.

28/2

Jag hade koll på hur isen smälte undan för undan. I dag, söndag talade jag om på Facebook att jag ville ha sällskap på ån. Anette, Alena, Christer och Katja kom. Samtidigt gjorde ett yngre gäng sig redo för att ge sig av från Vilsta. Vi såg dom inte mer. Antagligen tog dom sig ner mot centrum.

Det hade varit en lite kall natt men isen på bilen hade smält när jag gav mig av hemifrån. Solen lyste och vinden märktes inte. En mycket svag ström. Den is som fanns var särskilt vid kanotklubben tjock och hård och gick inte att bryta med kajaken. Vid Skjulsta märktes strömmen men ingen av oss gav sig av in i virvlarna. Det gick att komma runt ön genom att göra en omväg runt isen. Men vid passagen mot bron närmast herrgården i Vilsta fanns is som hindrade. Vi satsade mot isen och gjorde flera spår rakt igenom. Söndagspromenerande människor stannade till för att se på isbrytningen. Nere vid länsen hade ett isflak ställt sig på högkant.

Bild. Anette i sin kajak vid isflaket som står rakt upp.

Anette

Skönt att vara igång med paddlingen igen.

Bild. Kajaker och människor vid ladan.

Eva i röda jackan var också där men tog en promenad medans vi paddlade. På bilden syns Christer och Alena i fárgrunden. Anette går iväg med en ikeapåse i bakgrunden. Katja blev inte med på bilden.

25/1

Jag har ganska begränsad tid men det går att paddla i ån. Paddlar uppströms. Utanför iskanterna ligger ett område som är på gränsen till att frysa eller just har varit fryst. Den snö som faller på kajaken tinar över sittbrunnen och en skarp kant blir till där skottväggen går. Det går att komma runt ön vid Skjulsta men på tillbakavägen hindras jag av is. Jag bryter mig fram på olika sätt. Till sist drar jag mig fram med isdubbarna över en seg is som sjunker runt kajaken utan att gå sönder. Då jag har 10 meter kvar ger jag upp. Snöfallet tilltar. Jag möter en kajak i ån. Naturligtvis är det Lars. Han ska försöka fortsätta att bryta de metrar jag inte klarade. Själv måste jag till kanothuset. Tiden går. Det blir fler och fler tussar av snö som flyter runt i vattnet. Jag tar bort så mycket snö som möjligt från kajaken när jag drar in den i kanotladan.

Bild. Fotograferad från kajaken. Snömos samlar sig under vattenytan.

Snömos samlar sig i vattnet.

Bild. Gula kajaken Moster täkt av snö på land framför bryggorna.

9/1

Alena och jag försöker oss på att paddla runt Sundbyholmsön. Det är lite ström i Ramsundsån. Såpass att det tar emot lite när jag försöker få aktern upp mot strömmen för att kunna kliva i. I mynningen ut mot Mälaren finns ingen is. Det finns ingen som helst vind. Tegelviken täcks av ett tunnt islager. Inne mot Lillsjön blir isen tjockare. En örn svänger runt framför oss. Kajaken rister av kontakten med isen. Ibland halkar paddeln på isen. Vi gör en paus halvvägs. Nöt-cremen har blivit hård av kylan.

Bild. Alena i sin kajak omgiven av is.

Solen stiger upp och vi gör några stopp för att fotografera is och vass. Ute på Blacken kommer vi in i områden utan is Ljudet av isen mot kajakerna slutar och det blir en komisk effekt när det plötsligt blir tyst. På halvön vid Sundbyholm är grillarna igång. Isen börjar nu lägga sig där ån börjar. Hägern lättar från sin vanliga fiskeplats. Vid kanotklubbens brygga paddlar jag rakt mot solen och ett soldis stiger upp från vattnet.

Min paddel av furu klarar sig bättre än förväntat men behöver en omgång med sandpapper. Spetsarna blev rundare.

Mina kajaker i början av året.

Bild. Gul kajak med grå sits och sarg.

North Shore Atlantic, Moster


Bild. Vit kajak med två sittbrunnar.

Trapper Laxen 530, Doris


Bild. Grönlandskajak med svart mönster på däcket.

Rebel Ilaga, Ilaga


Bild. Gul plastkajak.

P&H Delphin 150, Badankan


Bild. Grå grönlandskajak med röda skarvar och kölförstärkning.

Bygge av Thomas Haraldsson, Arnes Acuta